Jag vet inte vad jag ska säga. Just nu känns allting annorlunda. Inget känns som det ska längre. Jag vill gråta. Gråta tills tårarna tar slut. Allt går så fort. Varför? Kan inte tiden bara stanna upp ibland? Jag var trött men nu är jag pigg, eller kanske övertrött så jag tror att jag är pigg? Just nu vet jag ingenting. Jag har slut på ord. Jag har slut på mitt "happy face". Jag kan inte le. Inte idag, kanske inte i morgon, kanske aldrig igen? Min blick är tom. Jag kan stirra på vad som helst utan att märka det. Jag får stirrblickar, vem vet hur länge? Mitt inre är kalt och lätt, men det är en tung lätt. Jag kan inte fokusera. Jag känner mig besatt av så många saker som jag egentligen borde hålla mig borta från. Jag har slut på idéer. Mitt huvud är tomt, precis som detta inlägg. Jag vill riva alla affischer, bryta sönder CD-skivor, radera alla låtar, klippa sönder boken, slita min tröja och sen kasta mig gråtandes i sängen. Jag känner att allting just nu är meningslöst. Jag har slut på ord. Jag har slut på meningar. Det ända jag har är tårarna som långsamt rinner ner för min kind.

---